Text jag skriver

Tankar och saker som jag skriver om med text

0009_sprak.txt

Först, det svenska språket. Tänk om man förbjöd adjektiv att vara före substantiv. Man hade istället kunnat använda "som"-konstruktioner: "Ett rött äpple..." -> "Ett äpple som är rött..." "Två röda äpplen..." -> "Två äpplen som är röda..." "De rödare äpplena..." -> "De äpplena som är rödare..." "De rödaste äpplena..." -> "De äpplena som är rödast..." "Den röde prinsen..." -> "Prinsen som är röd..." Meningarna blir lite längre, men adjektiv före substantiv kan alltid flyttas fram, så man kan fortfarande uttrycka lika många saker... förutom det att det inte alltid går att göra på detta sättet utan att lägga till ord: "Röda och gröna äpplen är goda." -> "Äpplen som är röda och gröna är goda" Innebär det att äpplen som är både röda och gröna är goda eller att både äpplen som är röda och äpplen som är gröna är goda? Man kanske skulle tycka att det betydde det första, och att man måste lägga till "både" i meningen för att det ska fungera. Det blir även lite repeterande med de två "är" som nästan är efter varandra: "Röda äpplen är goda och skogiga." -> "Äpplen som är röda är skogiga" ..men man förstår vad som sägs, så det är ingen fara. Tänk om man istället förbjöd "som"-konstruktioner och satte allt före substantivet. Precis som adjektiv: "Personen som är röd" -> "Den röda personen" "Personen som är röd som en korv" -> "Den korvröda personen" "Personen som äter..." -> "Den ätande personen..." "Personen som åt..." -> ??? "Personen som cyklar utan hjälm..." -> "Den utan hjälm-cyklande personen" "Personen som cyklar utan hjälm klockan 08 på morgonen..." -> "Den utan hjälm- och klockan 08 på morgonencyklande personen..." Detta slutar fungera när man använder verb i andra böjningar eller mer komplicerade meningar i "som"-konstruktionen. Tänk om man istället alltid hade kunnat sätta verb i slutet av en enkel mening istället för i mitten: "Jag äter" -> "Jag är ätande" "Jag äter mat" -> "Jag är matätande" "Jag åt" -> "Jag var ätande" "Jag åt mat i lördags" -> "Jag var i lördags matätande" Låt säga att "i lördags matätande" har ett specificerat tempus medan enbart "matätande" har ett ospecificerat tempus, men det här börjar likna japanska.. Nu till saker jag stör mig på: "diväteoxid" är okej, men inte "biväteoxid". "bisexuelll" är okej, men inte "disexuell". Både "bi-" och "di-" innebär två av något. Varför har man två olika prefixer som betyder precis samma sak, utan att kunna byta ut dem? Det är historiens gång som skapat dessa två former från olika språk och det är väl lite onödigt att ha det så i svenskan. Bara lite funderingar kring språk.